I första hemmamatchen för säsongen vandrar temperaturen stadigt ner mot nollan och lagom till matchstart börjar snön falla. Årsta kommer till start med en liten trupp och saknar sin keeper då han fastnat i polisens garn efter AIK-Djurgårdenmatchen tidigare under dagen. RFFs läge kunde varit sämre även om vi saknar ett par startspelare på viktiga positioner och har några småskador i laget.
Vi har gjort läxan från förra matchen, går till anfall brett och byter kant ofta. Samtidigt tar våra motståndare det lugnt, ligger centralt och pressar inte nämnvärt. Vi för spelet och får direkt ett par halvchanser och även om laget saknar skärpan i avsluten har vår bänk en positiv känsla. Kanske blir vi alltför säkra eftersom vi i femte minuten, på deras första chans, först tillåter Årstas snabba ytter att löpa sig fri på en långboll och få iväg ett skott och sedan inte förmår hålla koll på den framrusande medspelaren som kan slå in returen.
Vi är dock inte oroliga, vinner många 50/50-lägen och fortsätter vara spelförande. Dock har vi för hög felprocent i passningarna och stressar ofta fram avsluten. Årsta ligger lågt, är ganska fula och det är trångt i deras försvarszon. Deras spel är enkelt, lågt försvar och långa bollar mot snabba yttrar, gärna över vår backlinje. De gör det bra efter sina förutsättningar och i minut 11 är det bara en superräddning från vår målvakt som hindrar oss från att ligga under med två mål.
Efter en halvtimme har vi haft merparten av spelet och ett flertal lägen men har förtvivlat svårt att nå och träffa målet. Återigen kommer en långboll mot den ytter som skapade läget för 0-1. Han bryter in och får iväg ett skott som försmädligt glider ur famnen på vår målis och plötsligt är det 0-2.
Vi stuvar om i laget inför andra halvlek, ökar trycket framåt och jobbar oss närmare en reducering men det sista saknas. Årsta backar hem, står rätt och vi förmår inte låsa upp deras fysiskt starka försvar. Vårt spel tvingar dem heller inte att röra sig nämnvärt och de kan relativt enkelt freda sig. Sista 20 minuterna satsar vi hårt offensivt och det blir lite Hawaiifotboll men det går inte att klaga på viljan och energin hos våra kämpar.
Vi går av planen utan att få utdelning på våra chanser och det är alldeles för få bollar som når fram till motståndarnas målvakt för att vi ska vara nöjda. Det känns dock som ett steg framår relativt förra matchen och vi tar med oss energin och att vi jobbade som lag alla 90 minuterna utan att mattas. Nu ska vi bara få upp skärpan generellt och se till att våra startspelare håller en hel match. Vi behöver träna mer, helt enkelt.
