Det blir vårt tredje möte mot Henriksdalsberget på under ett år då vi möttes två gånger under förra säsongen och följdes åt upp till sexan. Vi saknar ordinarie målvakt och får låna in från våra 05:or. Återigen visas det hur tunn vår trupp är, vi saknar nyckelspelare och sammanlagt är det hela fem grabbar som idag gör sin första match för säsongen i det grönvita stället.
I de två tidigare mötena har vi stått upp bra och även om det blivit förluster har vi visat bra lagmoral och kampvilja och tvingat våra motståndare att vara på tå ända fram till slutsignalen. Idag börjar vi efter förutsättningarna bra och lyckas bromsa deras anstormning under den första hälften av första halvlek. Vi kan inte hindra deras striker från att slå in ledningsmålet i minut 13 men Victor kvitterar i 24:e och vi håller uppe spelet i dryga 10 minuter till.
Kanske mattas vi i slutet på halvleken, kanske trycker Henriksdal på lite extra men vi lyckas inte hålla emot fram till pipan ljuder för pausvila. I 39:e tar våra motståndare ledningen och samma spelare ökar sedan på till 1-3 fyra minuter senare.
Henriksdal jobbar inte gärna mer än nödvändigt och har haft för vana att ge möjligheter till reducering till de lag som förmått behålla motivation och kämpa på ända in i kaklet. Idag lyckas vi inte alls med detta och istället för att utmana och tvinga dem att steppa upp i andra halvlek viker vi ner oss. 1-4 kommer 7 minuter in i andra, 1-5 i minut 62, 1-6 i 78:e och 1-7 fem minuter senare. Vår största förlust någonsin är ett faktum.
Vi vet att det finns skicklighet i vår trupp men det är helt klart något som gått förlorat i laget relativt 2023. Det brister i kommunikation både inom och mellan lagdelarna, vi står sällan rätt på planen och valen och prioriteringarna där ute signalerar att det saknas tilltro till både spelidé och medspelares förmåga. Eller är det bara egen oförmåga?
Det finns tre enkla lösningar till allt detta: träning, träning, träning!
